Italian, active 1394-1427  Related Paintings of Pietro, Nicolo di :. | Scenes from the Legend of Saint Augustine: | Bildnis einer Dame | Scenes from the Legend of Saint Augustine: | The Continence of Scipio | The Rape of Proserpine. |
Related Artists:
Nicolas Bernard Lepicie
was a French painter (16 June 1735 - 15 September 1784), the son of two reputed engravers at the time, Francois-Bernard and Renee-Elisabeth, was introduced to the artistic and cultural environment by his parents. Nicolas-Bernard studied with reputed artists of the century including Carle Vanloo. In 1769 he was accepted to the Royal Academy of Painting and Sculpture in Paris. Three years later, in 1770, he became an assistant professor and, in 1777, a professor. Important names such as Carle Vernet, Jean-Frederic Schall, Jean-Antoine-Theodore Giroust, Jean-Joseph Taillasson, Henri-Pierre Danloux, Jean-Baptiste Regnault and Nicolas-Antoine.
Philipp veit
1793 - 1877) was a German Romantic painter.German painter. The stepson, from 1804, of Friedrich von Schlegel, he studied (1808-11) at the Akademie in Dresden under Friedrich Matth?i (1777-1845) and Caspar David Friedrich. He showed talent in drawing but, on moving to Vienna in 1811, had difficulties with painting in oil, and turned to watercolour. Through Schlegel, Veit came to know many of the leading Romantics in Vienna, such as the poet and novelist Joseph von Eichendorff. In 1813-14 Veit took part in the campaign against Napoleon and returned briefly to Berlin. In 1815 he completed a votive picture, the Virgin with Christ and St John, for the church of St James in Heiligenstadt, Vienna (in situ), inspired by the work of Pietro Perugino and Raphael. In 1815 Veit left for Italy where he stayed until 1830. In Rome he joined the circle around Friedrich Overbeck and Peter Cornelius, becoming a leading Nazarene (see NAZARENES). With these artists he took part in providing fresco decorations (1816-17) for the Casa Bartholdy (now the Bibliotheca Hertziana): Veit painted the scene of Joseph and Potiphar's Wife and a decorative lunette allegory, the Seven Years of Plenty (both now Berlin, Staatl. Mussen, N.G.). In 1818 Veit was commissioned to paint the fresco of the Triumph of Religion in the Museo Chiaramonti in the Vatican, one of a series of murals recording the services of Pope Pius VII to science and art.
mattsleiderstam
Adolf Ludvig Stierneld, född den 1 september 1755 i Stockholm död den 31 juli 1835 på Gripsholm, var en svensk friherre, politiker, hovman och samlare av historiska dokument, vilken av senare historisk forskning avslöjats som en av Sveriges mest förslagna och produktiva dokumentförfalskare. Stierneld var son till Samuel Gustaf Stierneld, vilken var chef för Västmanlands regemente, och vilken lär ha antecknat sitt regemente bland den nyföddes faddrar. Sonen inskrevs även endast sex månader gammal som volontär i samma kår. Oaktat denna militärståtliga början hann sonen ej längre än till ryttmästare vid livregementet, vartill han utnämndes 1781. Inom hovet anställdes Stierneld som kammarherre hos drottning Sofia Magdalena 1778. Han kom dock snart på mindre vänlig fot med Gustav III och tillhörde vid 1786 och 1789 års riksdagar ledarna för oppositionen inom adelsståndet. När kungen beredde sig att genomföra sina envåldsplaner, hörde Stierneld till de motståndare som arresterades. Till följd av sina förbindelser med ryske ministern hade han åsamkat sig konungens synnerliga ovilja, och när de övriga arresterade frigavs, sändes Stierneld till Varbergs fästning, där han kvarhölls till 1790. Genom sitt 1790 ingångna giftermål med grevinnan Kristina Charlotta Gyldenstolpe, dotter till Gustav III:s gunstling Nils Philip Gyldenstolpe, kom Stierneld snart åter på mera vänlig fot med hovet och blev 1792 överkammarherre. Vid riksdagen 1800 sågs han också, i likhet med andra ur 1789 års opposition (Magnus Fredrik Brahe, Claes Axel Lewenhaupt med flera) i hovpartiets främsta led.